Tags: Festival | Göteborg

Man kan börja sin semester på flera sätt.
1. Göra ingenting i en vecka bara för att känna in ledigheten. Sen resten av semestern.
2. Sluta vid torsdag lunch och sen vidare till Göteborg blues party med Åmål veckan efter. SEN en månads semester i lugnt och ro.

Jag tog alternativ två.

Det spelar egentligen ingen roll om det är lilla Bel Parc, Åmåls Bluesterminal eller ett stort konferenscenter som i Linköping eller Östersund. Det är en väldigt speciell känsla att passera entrén första dagen på en festival. Allt är ett oskrivet kort.
Hur kommer banden man känner till att lira? Hur kommer jag att gilla det det där bandet jag bara läst om? Kommer det att regna?
Det är lite som när man var liten o klev innanför grindarna på Liseberg. Kommer det att lukta lika fräckt av ozon från släpskenorna när jag kör radiobilarna? Vågar jag åka Flume Ride? Hur många spunnet socker orkar jag äta innan jag mår illa?
Jag tror det är samma sak. positiv förväntan och lite kittlande nerver.

Mojump är ett slickt gäng från Göteborg som lirar en musik med mer jazzanstrykning än man är van vid i bluesträsket. Denna gången förstärkta med två blåsare. Man avverkade låtar, många som jag känner igen från plattan Moon over Mior, i ett rasande tempo. Det verkar som det intensiva spelprogrammet har gett bandet stor rutin för det var inga långa pauser mellan låtarna med bläddrande bland låtlistor eller stämmande av gitarrer som är vanligt bland många band. Signed, sealed, delivered, om man säger så.

Clas Yngström & Big Tex Three. Clas Yngström som ju för de flesta är synonymt med Sky High har underhållt oss med svettig, intensiv och underhållande blues och bluesrock i 30+ år nu. Jag minns dom redan från slutet på 70talet då Clas bodde i Göteborg. Då sjöng han ofta på svenska. mitt skivtips från den tiden är de två första plattorna som jag tror finns att få tag i på CD. Med detta i ryggsäcken var det extra roligt igår. Med sin glittrande gröna gitarr stänkte han av inte bara av de vanliga standardlåtarna utan även två översatta alster med svensk text av Svenne Rubin. Bla en kul version av 300lb of joy kallad 120 kilo Himmelsk Fröjd. Clas lyfts denna konstellation upp av den svenska versionen av 'the dynamic duo', dvs Stoffe 'Big Tex' Sundlöf och Berra Pettersson på trummor resp bas. Sämre fundament kan man ha i ett band. En institution i blues-Sverige helt enkelt. Vi ska heller inte glömma Janne Paltman som gnistrade bakom klaviaturet. Clas ser ut att trivas och gitarrspelet blir annorlunda från det vi är vana från Sky High. Samma goda hantverk, men annorlunda.

Richard Tehler Trio fick jag tyvärr bara lyssna på från avstånd och med ett öra. Klart är iaf att Richard och bandet har ett fast grepp om trioblues texas style och jag uppfattade dofter av SRV och Jimi Hendrix.

Mr Bo & The Voodooers backade upp Deitra Farr sist denna kväll. Bandet som är ett under av rutinerat sväng har aldrig gjort mig besviken och så inte heller denna gång. Jag såg också att man hade en ny trummis i Daniel Winerö. Daniel har bakgrund från bla Instigators, Al Tehler Blues Band och Kingbees. Efter en stund entrade då Deitra Farr scenen. Deitra som har den 'vanliga' bakgrunden av blues, soul och gospel med en intensitet och värme i rösten fick mitt blueshjärta att smälta. En värdig avslutning på kvällen.

Avslutning och avslutning. Extrainsatt var ett snabbt arrangerat bluesjam mellan midnatt och kl 01 inne i Bel Parcs restaurang. Tyvärr tror jag att informationen inte hade nått hela publiken men några stannade kvar och kunde varva ner innan hemgång. Ett bra initiativ från GBF men man måste nog göra mer och tydligare reklam nästa år. Där nånstans upptäckte min kropp att det varit en lång och intensiva arbetsvecka innan semestern så det kändes ok att åka hem för några timmars sömn. Vi ses ikväll på nya äventyr under Göteborg Blues Party.

Bro' blues/